Vem ska annars föra min talan?

Oj vilken dag det var igår! Jag hade anmält mig för att vara med i Sjumilaklivs bloggstafett, men aldrig trodde jag att det skulle bli så intressant, roligt och utmanande.

Jag skrev mitt bidrag i ett halvsovande tillstånd. När de kritiska kommentarerna började rulla in under dagen så kände jag: jag kanske inte borde skriva om mina åsikter. Sluta skriva krönikor, sluta tycka, sluta sticka ut hakan. Jag tänker ju uppenbarligen fel ändå.

Men sedan slog det mig att jag håll på att psyka ut mig själv. För om inte jag skriver mina åsikter, vem ska då göra det? Och hur kan de vara fel åsikter om de är mina egna? Det är som att säga till någon gråter hejdlöst: Nej, men nu får du sluta gråta. Du är ju inte ledsen på riktigt!

Min mamma skrev till mig på Facebook igår:

Kör på hanna, din röst behövs!

Tack mamma!

Här är några av de kvinnor som jag tyckte skrev tänkvärda inlägg igår:

Om mens: Enkel men komlicerad, Om kvinnan: Nattens bibliotek, Om individ vs. kvinna: Fantastiska Lina Mattebo, Ett inlägg som min mamma antagligen gillar: Gunillas blogg, Om en snedvriden bild av trygghet: Pour le moment.

Publicerat i Texter | Lämna en kommentar

Bloggstafett: Den gudomliga mystiken

En del av Bloggstafetten: Ett blogginlägg för att uppmärksamma Internationella kvinnodagen.


-Jag försöker skriva om jämställdhet i vardagen, men det går inte, säger jag.

-Skriv att det inte finns någon jämställdhet i vardagen, säger han och somnar.

Det finns ingen jämställdhet i vardagen. Jag smakar på orden. Han och jag kommer aldrig bli jämställda. Jag ryser, jag fnyser. Han vet inte hur rätt han har.

Vi kan dela lika på allt. Vi kan diska varannan gång. Han kan vara karriärsman. Jag kärriärskvinna. Han kan vara hemmapappa, jag hemmamamma. I det moderna Sverige kan vi leva jämställt. Nästan.

Det går nämligen inte att komma ifrån mystiken. Kvinnan och mannen. Guds plan för dessa två olika kön. Det var tänkt att vi skulle leva tillsammans, men för den sakens skull inte smälta ihop till en svårbegriplig massa. Vi skulle vara just man och kvinna. Det är den där mystiken som drar oss samman. Att vi blev skapade för varandra.

Jag tittar på honom där han ligger och sover. Imorgon kommer han hem sent från jobbet. Jag kommer antagligen ha maten klar tills han kommer. Senare i livet kommer det vara ombytta roller. Vi kommer att ge och ta.

Jag blir snurrig i huvudet av att tänka på hela den här jämställdhetsgrejen. Jag slutar skriva här och lägger mig för att sova istället. Jag somnar in och vilar i att han där uppe måste ha någon mening med att vi är just som vi är: man och kvinna!

Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Fler inlägg kan läsas hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya – Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.

Publicerat i Texter | 23 Kommentarer

I love my Mac (och det gjorde gubben med)

Jag har pluggat på biblioteket två dagar i rad nu och jag måste säga att jag trivs mycket bättre här än hemma i lägenheten. De har även trådlöst internet- superbra!

Satt nyss och åt lunch på ett café som ligger vägg i vägg med biblioteket. Sunkigt värre, men charmigt som tusan. Till kaffet tog jag upp min Mac Book Pro 13 tum och surfade runt lite. Bland annat hit. När jag gjorde mig redo för att gå så kom en äldre herre, säkert 75 bast, fram till mig och sa:

- Det var en tjusig sak du har där.

Han visade sig väldigt intresserad av min dator och undrade om jag inte behövde någon anslutning. Visste inte om han menade strömsladd eller internet sa jag svarade på båda. Han undrade även om den var dyr. Jo visst, den gick väl på cirka 10 000 kr sa jag. Oj oj oj, sa han och sa:

- Då får du vara försiktig så ingen kommer och tar den.

Jag ska vakta den med mitt liv tänkte jag.

Publicerat i Min vardag | 1 Kommentar

Snart kommer tårarna.

Ibland undrar jag om jag inte valt fel utbildning ändå. Nästan varje dag är en kamp mot pluggandet. Jag försöker fokusera… men jag kan inte. Spenderar dagen med att låtsas att jag pluggar. Kollar youtube, läser bröllopsbloggar, letar musik på Spotify, lagar lunch, tränar, sover.

Lina Mattebo skrev så bra på ikon1931.se om att gråta på ett pendeltåg. Om att våga dela bördan, gråta på allmänna tåg och tappa kontrollen. Jag känner att om jag inte börjar brinna för min utbildning snart så kommer tårarna. På ett allmänt tåg kanske. Eller en vanlig morgon framför datorn. Hur eller hur, måste det till en förändring, och det är snart.

Publicerat i Min vardag, Skolan | 2 Kommentarer

Pushing Daisies

Jag är sjukligt beroende av Gilmore Girls. Äger alla säsonger (7) och har sett alla avsnitt minst två gånger (det är ganska många). Andreas, min fästman, tyckte att jag behövde se något annat så nu kollar vi på Dexter. Vi är inne på tredje säsongen. Vi kollar ett gratis avsnitt om dagen här!

Men nu kommer tipset. Vi köpte för någon månad sedan första säsongen av Pushing Daisies. Det mina vänner, är en gripande söt serie. Den är lite som Big Fish. Den handlar om en pajbagare som återuppliva människor genom att peta på dem. Kruxet är bara att de dör igen om han petar på dem igen. Detta leder till att han aldrig kan klappa sin hund, som han återupplivat eller krama sin flickvän som han också återupplivat.

Publicerat i Min vardag | Lämna en kommentar

Intervjun med Amelia Adamo

En dag på våren år 2008 vaknar jag av att min chef ringer. Han vill att jag ska intervju Amelia Adamo!

Jag jobbade då på en lokal annonstidning som gav ut en tidning i veckan. Jag var en förvirrad ung skribent, utan utbildning och med enda erfarenhet från den tidning jag nu jobbade heltid på. Resultatet av mötet med Amelia Adamo blev detta.

Jag och Amelia Adamo 2008

Amelia ler och levererar

God morgon Hanna, idag ska du intervjua Amelia Adamo. Det vet du väl vem det är?

Adele, Adame, Amelie… Vad var det nu hon hette. När jag googlar alla mina försök kommer varken tidningen Amelia eller ”fuskentreprenör” upp. Klockan 14.30 känner jag mer panik än jag gjort på länge. Nu vet jag vem hon är. Amelia Adamo, skaparen av magasinen Amelia, Tara och M. Detta är tidningar jag skulle äta upp min egen hatt för att få skriva för. Jag känner mig oförberedd och okammad. Varför valde jag ett par fula Converseskor till den här kjolen och hur kunde jag inte veta vem Amelia Adamo var? Jag skäms.

Ärlighet lönar sig inte alltid

Klockan 14.00 skakar vi hand med Amelia. Chefen knäpper kort åt höger och vänster och jag ler samtidigt som jag gnider skorna mot varandra. Jag stillar mig och tänker att det bästa jag kan göra nu är att vara mig själv och vara ärlig. Dörren stängs. Jag är ensam med Amelia. Hon ser på mig med en skarp blick och jag fumlar med blocket. Jag inleder med att berömma hennes framgång, vilket jag tyckte var ett bra drag och sedan kommer det. Jag erkänner att jag var tvungen att googla henne. Är jag dum i huvudet eller? Varför måste jag vara så brutalt ärlig jämt? Det känns som att Amelias blick äter upp mig.

Bortgjord och ego

Jag går tillbaka till mina noteringar, suckar och inleder vad som kommer bli ett mycket intressant samtal om hur man som ung och oerfaren ska lyckas inom media.
– Hanna, du får inte vara utbytbar. Är du inte bäst så får du se till att bli det, säger Amelia. Hon har själv känt på att kämpa för att bli bäst. Amelia gjorde en riktig klassresa då hon från en arbetarfamilj tog klivet in i de rikas liv med Svensk damtidning.
– Man måste erövra situationerna man är i och inte var rädd för att göra bort sig. Känslan av att vara bortgjort finns bara hos dig själv, och egentligen är det väldigt egoistiskt att tänka att andra inte har något annat att göra än att bara tänka på hur du har gjort bort dig, säger Amelia. Jag skäms igen. Inte nog med att jag är pinsam, jag är ego också.

Lite kvinnlig list

Som oerfaren skribent skrev Amelia som en kratta, men hon kunde få personer att berätta saker de inte riktigt hade tänkt att de skulle berätta.
– Jag härmar mycket, säger hon. Jag är en bra copycat som vågade bli journalist över en dag. Senare i min karriär så har jag också lärt mig att man måste ha lite kvinnlig list för att lyckas. Ofta säger de äldre män som sitter på pengarna att ingenting går. Då måste man matcha med bra argument. Sedan gäller det förstås också att le och leverera.

Vi överutbildar oss

Att vara snäll men hård är tydligen det som funkar enligt Amelia. Om hur man ska gå tillväga för att bli en bra journalist är hon dock lite kluven till.
– Det är uppenbart att vi överutbildar oss idag. När de inte finns några jobb så läser vi lite till. Som det ser ut idag så finns det inte plats för många journalister som vill förändra världen som det fanns förr. Marknaden avgör ju vilka skribenter vi får.

33 100 träffar

Att hitta sin egen nisch och marknadsföra sig själv på ett listigt sätt är något som Amelia har nämnt flera gånger. Jag känner mig dock lite tveksam till om tidningen Hanna skulle sälja i så många exemplar.
Vi avrundar vår pratstund och småpratar i den mörka trappan på väg ner mot gatan. Jag är glad att jag tog mina sneakers ändå, för hade jag tagit ett par högklackade skor hade jag säkert trillat i trappan och det hade varit så mycket värre!

När jag googlar Amelia Adamo lite senare får jag cirka 33 100 träffar. Hur denna fascinerande kvinna kunde ha undgått mig från början är och förblir ett mysterium.

Hanna Axelsson för KalmarPosten, våren 2008.

Publicerat i Texter | Lämna en kommentar

Fotoportfolio

Insåg idag att jag inte fotat på väldigt länge. Det blev ju så mycket fotograferande på mitt arbete på Ny Generation, men nu har jag kommit av mig. Sen är det inte lika skoj att gå ut och fota i -10 grader.

Här är i alla fall lite av de bilder jag tog läsåret 08/09.

Elida

Sara på Elida

Sara på Elida

Go! Västerås

David jonglerar

Go! Västerås

Solo på Go! Västerås

Gabriel på konsert

Konsert på Gud är färgblind-turnén

Publicerat i Foto | Lämna en kommentar

Förvirringen, åh förvirringen!

Att bygga en hemsida med två andra utan någon versionhantering är förvirrande. Mycket förvirrande.

I princip funkar det så här, att varje gång någon gjort en ändring i ett dokument måste detta laddas upp och sparas ned på de andras datorer för att man ska kunna se förändringen. Vilket medför en gripande massa dokument.

Nu är vi dock snart klara, och hemsidan blir finfin!

Publicerat i Skolan, Webb | 1 Kommentar

Fröken Foto design

Vi jobbar på med projekt- och grupparbetet ”Fröken Foto”. Det blev inte min design utan Jessicas mer välarbetade förslag. Idag hade vi tenta i samma kurs och det gick mycket bättre än förväntat. Tur att Javascript inte var med, för det mina vänner, är gripande svårt.

Vår design till projektarbetet. Gruppmedlemmen Jessicas design.

Publicerat i Skolan, Webb | Lämna en kommentar

Fröken Foto

I projektarbetet för den här kursen ska vi i grupp göra en hemsida. Vår grupp bestämde oss för att göra någon slags företagspresentation. Just nu är vi inne på att företaget ska heta Fröken Foto. Mitt första utkast ser ut som nedan, men de andra två tjejerna i gruppen har också förslag så vi får se vart vi landar.

Publicerat i Formgivning, Skolan, Webb | 1 Kommentar